Fann sig själv i en röd sammetsstol mitt i mörkret. Spontanbjuden på circus och totalt överrumplad. Totalt leende. Smygandes upp den gamla analoga pentaxen vridandes upp till en bild. Tills det där knäppet.
I slutet måste det resas på, för att visa allt. Applåderar och klappar. Sneglar några rader fram och ser att han gör precis likadant. Älskar honom för det.
Bultar i handen som är i hans hela vägen hem.
Det är en nervös liten hinna över rummet i källaren som talar om för oss att ”det här är minsann ett museum och därför är det så stilrent”. Senare blir det passande fnittrigt när Göran Segeholm pratar lagom länge om husdjur. Och sedan pratar vi bild. Hela dagen pratar vi bild faktiskt men husdjuren återkommer som ett snöre som knyter ihop. Vi trivs.
Nervositeten hos de sexton börjar släppa och innan helgen är slut så har vi haft en visning av våra bilder. Vi blir bestörta. Över många. Bestörtlycklig blir vi av kvalitén och det komiska och känslan från fotografierna som liksom boxar till. Och vi ska säga något, vi ska kommentera och slänga ur oss ord för att det är så det går till. Men hos vissa så går det inte. Det bara, bara stannar till. Är tyst. Måste få vara tyst för att det tog som man säger andan och luften och kanske atmosfären ur mig.
Det tog atmosfären ur mig.
Och det är fantastiskt att en bild kan göra så.
Har bott och målat hus i Bromma hela veckan och kommer resten av helgen tillbringa på Stockholms street/kulturfestival för en fotoworkshop. Adios.
Anders Petersen intervju. Kaxiga jävel.
Hemsidan är färdig. Fast färdig är fel ord för den är aldrig färdig för jag blir aldrig tillräckligt nöjd. Och alltid är det för lite. Möjligen för mycket ibland. Men såhär ser den ut nu. Den förändras jämt och det är meningen. Aldrig ska den bli klar. Never ending project och sådär som man säger. Det är fint. Träd också.
Nedbäddad i sängen och lutar pocketboken mot bröstet när sista sidan är läst. Sorg i kroppen av något som inte är mitt minne men lika gärna kunde varit det. Men feber på riktigt.
I kroppen som ska fara mot Linköping om några timmar och som blir rysligt frisk när den tänker på Alexander och Johan. De grabbarna som håller ens själ ordentlig. Som får den att skaka av skratt och bli fullständigt trygg.
Använder FireStats
